Så tänker du när påsen ska bli klar före middagen
Börja med den råvara som brukar göra dig mest irriterad. Är det köttfärs, kyckling och gårdagens gryta i små portioner är VC 100 ett rakt och lugnt val. Öppningen räcker för vardagspåsar, och den låga vikten gör skillnad när maskinen ska fram efter jobbet och undan igen innan middagen står på bordet.
Skiftar längden mycket – en hel fiskfilé ena gången, fyra små biffar nästa – gör rullfilm jobbet friare. Du kapar filmen efter råvaran och svetsar en botten innan påsen fylls. Där blir VC 200:s startkit en verklig bekvämlighet. Varje egen påse behöver dock film till både bottensömmen och förslutningen, så rulle vinner först när de varierande längderna sparar mer spill än sömmarna kostar.
Mjuka råvaror är nästa fråga. En justerbar vakuumstyrka är inte till för att göra maten mer "proffsig", utan för att du ska kunna avbryta innan bär, sallad eller ett luftigt bröd kläms till mos. Båda låter dig stoppa sugningen i tid. Du behöver alltså inte välja den dyrare modellen enbart för att du ibland packar sådant som är skört.
Avsluta med ditt verkliga veckojobb: räkna hur många portionspåsar du gör, se om de mest skiljer i längd och mät den bredaste biten innan du klickar. Då ser du snabbt om ett lägre startpris eller rullfilm från första kvällen hjälper dig mest.
Behåll frysjobbet och kyljobbet som två olika saker. Behållarslangen till VC 100 är ett smidigt komplement för sådant som öppnas ofta, men den svetsade påsen gör frysen överskådlig. Vill du välja hela maskintypen först finns vår köpguide för vakuumförpackare; den utgår från mängd och mat, inte från knapparna på framsidan.